Hut- och harmlöst från Larko

För en troende muslim är det helt normalt beteende att uträtta bön fem gånger om dygnet på bestämda tidspunkter. Detta kallas för salah (även salât). Nu är det i och för sig diskutabelt, huruvida en allmän busshållplats i ett sekulärt samhälle kan uppfattas som lämplig plats för salat. Det första villkoret för att uträtta bönen förutsätter, att man skall ”vara kroppsligen ren, ha rena kläder och ha en plats där salât kan utföras”.

I första hand är det dock den troende själv som skall avgöra om han eller hon befinner sig på en lämplig plats, då bönestunden infaller. Kommer man till slutsatsen, att det går bra att bedja på en busshållplats i Norrköping precis innan man stiger på en buss, är det helt normalt beteende ur vederbörandes synpunkt. Man kan förstå, att det väcker uppseende hos andra, som råkar befinna sig på samma plats och känner nödvändigtvis inte till salah samt dess innebörd och förutsättningar.

Däremot är det nog inte helt rimligt, att en polisjakt efter en oskyldig troende påbörjas i anledning av att man kanske inte tog hänsyn till, att en ritualbedjande muslims avsikter lätt kan misuppfattas. Det är ett tecken på en utbredd rädsla för annorlunda beteende och en sådan rädsla kan bara ha en enda verkan: den urholkar fundamentet av ett fritt samhälle. Därtill kan rädslan biträda till tendensen att utöka övervakning av medborgare.

Jag skrev i går kortfattat om terrorister och galningar och avslutade med att konstatera, att det sista man nu borde göra är att upprusta övervakningssamhället i form av FRA, IPRED och dylikt. Nu visar det sig emellertid, att den svenska regeringen och sossarna avser att göra just detta. Så mycket alltså om sossarnas vallöfte att riva upp FRA-lagen.

Sydsvenskan skriver i dag, att det inte längre är fråga om huruvida SÄPO skall få tillgång till FRA-datan utan på vilket sätt det skall gå till. Det diskuteras alltså bara om SÄPO skall få snoka själva eller om man skall beställa smutsjobbet från Försvarets Radioanstalt. I vilket fall som helst är det medborgarnas rätt till privatliv som skall rivas upp.

Och inte bara svenskarnas privatliv utan det gäller i allra högsta grad ett antal grannländer (t.ex. Norge, Finland och Estland), vars nättrafik i stor utsträckning sker genom Sverige. Om jag, som bor i Estland, skickar ett e-brev till min granne, som också har GMail, är chansen stor, att meddelandet kommer att passera Sverige och kan därmed utsättas för granskning av SÄPO. I själva verket räcker det med att en av oss två använder en e-posttjänst som t.ex. GMail, Yahoo eller Hotmail. Åtminstone teoretiskt (dvs. enligt Estlands lag) skall de estniska myndigheterna inte ha samma insyn i min brevväxling som Sverige anser sig ha rätt till.

Sydsvenskan avslutar sin artikel med en intressant frågeställning:

För regering och riksdag är balansen det svåra: Hur mycket övervakning är rimligt för att polisen ska kunna avslöja dem som hotar det öppna samhället?

Jag skulle snarare fråga om det överhuvudtaget är ett öppet samhälle, där öppenhet är så enkelriktad. Det förefaller mig, att man håller på med att bygga ut just den typ av samhälle, som övervakningen påstås vara riktad emot.