Hut- och harmlöst från Larko

Att fatta beslut

Posted on: 24 02 2007

Andersson har läst de svenska moderaternas handlingsprogramm och hittat en del inslag där som han gillar. Därav konstaterar Andersson följande:

Man behöver inte vara moderat för att ändå gilla delar av deras politik.

Där träffar Andersson mitt på prick! Jag råkar tycka att den tiden är definitivt förbi, då folk definerade sig på den politiska kartan. Trots att jag var en aktiv medlem i SDP i 20 år och mellan varverna även anställd av organisationer som står partiet nära är jag sedan 1992 partilös och föredrar att ta ställning i sakfrågor var för sig utan att binda mig till något parti.

I valtider måste man ju välja ett av partierna och även hitta en lämplig kandidat. Jag brukar fundera på den församling som skall väljas och fatta mitt beslut så att min enda röst skulle mest påverka den valda församlingens arbete i den riktning jag gillar. Jag finner t.ex. att det är inte bra om sossarna och Samlingspartiet på tumanhand har majoritet i Helsingfors stadsfullmäktige för då har de en tendens att fatta kompromisser över huvud på övriga partier som resulterar i en dålig kommunalpolitik.

Alltså väger jag vanligen i kommunalval mellan de gröna och Vänsterförbundet. Förra gången på 2004 blev det Vänsterförbundet, inte minst för att gruppens ordförande Pekka Saarnio bor nästan i grannkvarteret och har visat sig vara en bra ledamot både när det gäller frågor i vår stadsdel och i hela Helsingfors. Där var det alltså inte svårt att hitta den rätta kandidaten heller.

I fjolårets presidentval tvekade jag in till den sista minuten och hann till vallokalen bara fem minuter innan det var dags att stänga. Tarja Halonen är den första president som jag har äran att känna personligen men den här gången föll mitt val för Sauli Niinistö. Jag är dock inte på något sätt missnöjd med Tarja, hon är en bra president. Det kunde inte ha gått illa, vilken av de två än hade segrat.

I EU-val är det nog inte realistiskt att välja annat än antingen socialdemokrater eller konservativa. Hittills har jag föredragit sossarnas EU-politik även om man måste konstatera att skillnaderna är väldigt diffusa. Att ingetdera parti har egen majoritet i EU-parlamentet är en nackdel. Då ingen har makt kan inte heller väljarna byta ut makthavarna.

Det där med makt är det svåraste i förestående riksdagsval. Alla vet att två av de tre största partierna måste bilda koalition och ett skall förbli i opposition. Inget av de tre talar dock rakt ut vem man vill bilda regering med. Därmed måste väljarna fatta sitt beslut med blinda ögon, vilket naggar demokratin i kanten så till den milda grad att man kan fråga sig om det handlar om demokrati över huvud taget.

Det hjälper inte mycket till att fatta beslut utgående från sakfrågor då så gott som varje seriöst parti har något som jag gillar men också något som jag skarpt ogillar. Alltså måste jag göra klar för mig vilka frågor som är viktigast för mig och finna mig i att svälja de dåliga delarna hos det parti som jag väljer.

Jag har nog en aning om vartåt det lutar men enär jag är långt ifrån säker så länge, låter jag det bli osagt. Jag har tre veckor på mig att komma fram till ett beslut. Och när jag väl vet vem jag skall välja, kommer jag nog också att ta bladet ur munnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skyltar

Arkiv

RSS Mina senaste inlägg

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Jag twittrar

RSS Blogroll skandinavisk

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Blogroll English

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
%d bloggare gillar detta: