Hut- och harmlöst från Larko

Välfärdsproblem

Posted on: 19 06 2006

Det tycks gå bra för Sverige. Åtminstone kan man tydligen kosta på sig att använda skattefinansierad arbetstid för att diskutera, argumentera och motargumentera vad det kan tänkas innebära, att man är simkunnig. Svenska livräddningssällskapet anser t.o.m. att det skall stiftas i lag, vad man skall kunna åstadkomma i vattenläge för att betraktas som simkunnig. Den som är intresserad av detaljerna, kan läsa mera om de olika åsikterna i Dagens Nyheter.

Jodå, jag håller med om att det är trist att människor drunknar för att man inte kan simma. Och jag uppskattar verkligen Svenska livräddningssällskapets arbete för vattensäkerhet. Det bör de fortsätta med.

Men skall det verkligen vara nödvändigt med en omfattande insats av byråkrater och politiker för att fastslå vad simkunnighet är för någonting? Blir man mera simkunnig av att uppfylla de lagstiftade kraven till simkunnighet? Är man en misslyckad medborgare som inte skall få grundskolsbetyg om man till äventyrs orkar simma bara 190 meter i stället för 200?

Ett välfärdssamhälle har onekligen sina goda sidor, men det tycks också uppmuntra till illusionen att alla problem kan lösas genom lagstiftning. Man tycks tro, att folk blir lyckligare av att ha en massa detaljerad reglering av vardagslivet. Och då skall det stiftas en massa lagar.

I verkligheten är det dock tvärtom. Ju mindre detaljreglering, desto lyckligare folk. Enligt mina upptagelser lever folk både lyckligare och mindre stressade i länder, där det finns mindre myndighetsstyrning av vardagen.

Tänk om båten går omkull 205 meter från bryggan och man orkar simma bara 201 meter. Blir det då till tröst för de efterlevande anhöriga att kunna säga, att den avlidne kunde enligt lagens mening simma? Eller blir de anhöriga bittra på dumma politiker som saknade vettet att lagstifta en simkunnighetsgräns till 205 meter?

Utifrån betraktat ser Sverige nog inte färdigt ut. Jag kanske misstar mig, men jag tror nog att både tjänstemän och politiker i Sverige har en del outrättat arbete kvar utan att man skall behöva sysselsätta sig med något så fruktlöst som en lag om simkunnighet. Och Svenska livräddningssällskapet kanske skulle göra klokare, om man koncentrerade sig till att lära folk simma i stället för att lära politiker stifta lagar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skyltar

Arkiv

RSS Mina senaste inlägg

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Jag twittrar

RSS Blogroll skandinavisk

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Blogroll English

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
%d bloggare gillar detta: