För en troende muslim är det helt normalt beteende att uträtta bön fem gånger om dygnet på bestämda tidspunkter. Detta kallas för salah (även salât). Nu är det i och för sig diskutabelt, huruvida en allmän busshållplats i ett sekulärt samhälle kan uppfattas som lämplig plats för salat. Det första villkoret för att uträtta bönen förutsätter, att man skall “vara kroppsligen ren, ha rena kläder och ha en plats där salât kan utföras”.

I första hand är det dock den troende själv som skall avgöra om han eller hon befinner sig på en lämplig plats, då bönestunden infaller. Kommer man till slutsatsen, att det går bra att bedja på en busshållplats i Norrköping precis innan man stiger på en buss, är det helt normalt beteende ur vederbörandes synpunkt. Man kan förstå, att det väcker uppseende hos andra, som råkar befinna sig på samma plats och känner nödvändigtvis inte till salah samt dess innebörd och förutsättningar.

Däremot är det nog inte helt rimligt, att en polisjakt efter en oskyldig troende påbörjas i anledning av att man kanske inte tog hänsyn till, att en ritualbedjande muslims avsikter lätt kan misuppfattas. Det är ett tecken på en utbredd rädsla för annorlunda beteende och en sådan rädsla kan bara ha en enda verkan: den urholkar fundamentet av ett fritt samhälle. Därtill kan rädslan biträda till tendensen att utöka övervakning av medborgare.