Jag skrev i går kortfattat om terrorister och galningar och avslutade med att konstatera, att det sista man nu borde göra är att upprusta övervakningssamhället i form av FRA, IPRED och dylikt. Nu visar det sig emellertid, att den svenska regeringen och sossarna avser att göra just detta. Så mycket alltså om sossarnas vallöfte att riva upp FRA-lagen.

Sydsvenskan skriver i dag, att det inte längre är fråga om huruvida SÄPO skall få tillgång till FRA-datan utan på vilket sätt det skall gå till. Det diskuteras alltså bara om SÄPO skall få snoka själva eller om man skall beställa smutsjobbet från Försvarets Radioanstalt. I vilket fall som helst är det medborgarnas rätt till privatliv som skall rivas upp.

Och inte bara svenskarnas privatliv utan det gäller i allra högsta grad ett antal grannländer (t.ex. Norge, Finland och Estland), vars nättrafik i stor utsträckning sker genom Sverige. Om jag, som bor i Estland, skickar ett e-brev till min granne, som också har GMail, är chansen stor, att meddelandet kommer att passera Sverige och kan därmed utsättas för granskning av SÄPO. I själva verket räcker det med att en av oss två använder en e-posttjänst som t.ex. GMail, Yahoo eller Hotmail. Åtminstone teoretiskt (dvs. enligt Estlands lag) skall de estniska myndigheterna inte ha samma insyn i min brevväxling som Sverige anser sig ha rätt till.

Sydsvenskan avslutar sin artikel med en intressant frågeställning:

För regering och riksdag är balansen det svåra: Hur mycket övervakning är rimligt för att polisen ska kunna avslöja dem som hotar det öppna samhället?

Jag skulle snarare fråga om det överhuvudtaget är ett öppet samhälle, där öppenhet är så enkelriktad. Det förefaller mig, att man håller på med att bygga ut just den typ av samhälle, som övervakningen påstås vara riktad emot.